Reflektioner efter hösthajken

Nu lägger vi år 2014: s hösthajk till handlingarna och den gångna helgen bakom oss. Vi kan se ett deltagarantal på runt 60 för scouterna och ca 20 till för medföljande föräldrar och ledare. Att vara så pass många tillsammans och där många är nya för varandra, dessutom under förhållanden som för en stor del av de medföljande är helt nya, är en häftig utmaning. En del av de nya Spårarna har aldrig sovit utan sina föräldrar, andra aldrig i stuga eller i tält. För en del av de äldre scouterna var det en ny upplevelse för att sova i vindskydd. Oavsett vad vi har för erfarenheter med oss till hajken delar vi som var med nu denna upplevelse inom kåren, vilket skapar gemenskap.

På lördagkvällen när skymningen föll vandrade vi i avdelningsordning med Äventyrarna först ner till den lilla dammen vid Ristorp för att ha lägerbål. Patrik Z med vänner hade planerat upp ett häftigt lägerbål med fotogenlyktor som kantade vår väg ner till sittplatserna runt den höga pagodelden. Efter lägerbålet med den avslutande scoutsången ”BP Spirit Song” var det dags för scouterna att en och en under tystnad få vandra längs ett ljusspår från den lilla dammen upp till vår ceremoniplats genom skogen; förbi marschaller och eldkorgar, förbi två Äventyrarscouter i snudd på givakt med scoutflagga och Sveriges flagga under mäktig tystnad i skogen.

Att runt 80 personer, varar 60 barn, under tystnad vandrar en och en i mörkret och sedan samlas i vår cirkel, fortfarande under tystnad, och väntar in varandra, det skapar en mäktig stämning. Syftet med ljusspåret är främst att alla ska få möjlighet till att reflektera över sin dag och att få en stund för sig själv. Vid ceremonin hälsades nya scouter och ledare välkomna och åldersmärken delades ut så att alla nu känner rätt tillhörighet.

Det var en härlig hajk som manar till vidare reflektion.

Det här inlägget postades i Okategoriserade av fredrikssonskan. Bokmärk permalänken.